1395-1441 Flemish Jan Van Eyck Locations Painter and illuminator, brother of Hubert van Eyck. According to a 16th-century Ghent tradition, represented by van Vaernewijck and Lucas d Heere, Jan trained with his brother Hubert. Pietro Summonte assertion (1524) that he began work as an illuminator is supported by the fine technique and small scale of most of Jan works, by manuscript precedents for certain of his motifs, and by his payment in 1439 for initials in a book (untraced) for Philip the Good, Duke of Burgundy. Jan is first documented in The Hague in August 1422 as an established artist with an assistant and the title of Master, working for John III, Count of Holland (John of Bavaria; reg 1419-25), who evidently discovered the artist while he was bishop (1389-1417) of the principality of Liege. Jan became the court official painter and was paid, with a second assistant when the work increased in 1423, continuously, probably until the count death in January 1425.  Related Paintings of Jan Van Eyck :. | St Jerome | Details of The Virgin of Chancellor Rolin (mk45) | Untitled, known in English as The Arnolfini Portrait, The Arnolfini Wedding, The Arnolfini Marriage, The Arnolfini Double Portrait, or Portrait of Gio | Portrait of a Man | Portrait of Margarete van Eyck |
Related Artists:
Colijn de Coter
painted Christ as the Man of Sorrows in c. 1500
John Skinner Prout
(1805-76), nephew of the famous English watercolourist Samuel Prout (1783-1852)
margareta capsia gavelin
Margareta Capsia, född 1682 i Sverige, död 20 juni 1759 i Åbo, var en svensk-finländsk konstnär, den första kvinnliga konstnären i Finland och en av de första i Skandinavien. Hon var kyrkomålare och målade altartavlor, men utförde även personporträtt. Capsias föräldrar Gottfried Capsia och Anna Schultz hade kommit till Sverige från Holland. Hon gifte sig i Stockholm 1719 med prästen Jacob Gavelin och flyttade till Vasa 1721, där hon gjorde sig känd som altarmålare i Österbotten. 1730 flyttade paret till Åbo, där hon blev känd i hela landet som konstnär. Hon målade altatavlorna i en rad kyrkor, bla målade hon 1739 Säkylä kyrkas altartavla, och i den gamla kyrkan i Paltamo, den så kallade bildkyrkan, finns bland annat en altartavla från 1727 som föreställer nattvarden. Hennes altartavlor beskrivs som individualistiska och naivt ärliga bibelillustrationer, och hon ansågs som landets då främsta altarkonstnärer tillsammans med Mikael Toppelius. Hon var en av de få kvinnliga konstnärerna kända i Skandinavien före 1800-talet, tillsammans med Ulrika Pasch i Sverige och Johanne Marie Fosie i Danmark. I Finland var även Helena Arnell känd under samma tid.